Imorgon får jag finbesök. Mamsen och papsen kommer hit med Cedersveds. Vi ska få deras gamla tv-möbler. Ut med det gamla in med det (nåväl) nya. Med anledning av detta celebra besök har jag städat hela förmiddagen. Städat mig svettig till och med. Och då ligger det ändå dammtussar kvar på sina ställen. Dessutom har jag gjort vissa arrangemang. Sedan en tid tillbaka har vi nämligen microvågsugnen i sovrummet, så som logiskt är när man har ett trångt kök. Dock är ju en microvågsugn i sovrummet ungefär lika sexigt som en blåval i bikini så jag gjorde följande installation:

Två timmar senare är boken utläst och klockan lite mer än vad som var planen. Känner mig som när jag var liten och låg uppe sena kvällar och läste Kitty-böcker. De var ju alltid så förbenat spännande så det gick bara inte att sluta läsa. Takterna sitter i tydligen. Men nu är det natti!

Idag är ingen vanlig dag. För idag är det min lediga onsdag. Som om det var ett allmänt vedertaget begrepp, det är det inte. Nästa onsdag till exempel, då är jag inte ledig. Men ändå. På dagens schema står massor av spännande. Jag ska till Intersport och byta skosnören, sen ska jag förbi bokhandeln och plocka mina solbrillor som jag glömde där igår, därefter är det dags att möta upp Käjz och om allt går som det ska är jag tatuerad när kvällen är här. Men det blir som det blir och går som det går och den som lever får se.

Idag köpte jag en majblomma. För första gången i mitt liv. Bytte en tia mot en blomma. En liten slant mot en en liten nål. En pyttepeng för en stor sak. Fast... jag kände mig lite som tant Agda 85. Hade jag varit Åke 67 hade jag istället kostat på mig den stora dekalen att sätta bak i bilrutan. Men nu är jag Matilda 23, jag köpte en liten nål och jag tycker den är tuff. Så kom igen kamrater, nu gör vi majblomman hipp! Flest majblomsnålar när den dör vinner!

Ja, jag och mamma var ju i Turkiet. Och jag tog få men ändå några bilder. Vill ni se? Klart ni vill. Det är mest arkitektur, häftiga kvarlevor från Romarriket och sånt. Här får ni:

Jag trodde att jag givit er ett tidsinställt inlägg. Men det hade jag visst inte. Just som man tror att man är modern och bloggtjejig så är man inte alls det. Nåväl, ni får det inlägget en annan dag. Idag har jag tränat. Jag vet, sensation. Nu ska jag försöka ta tag i min arma kropp igen. Mitt största problem: jag är så jävla svag? Körde ett medeljympapass idag på Friskis och konditionen går ändå okej, trots rökning och soffliggande. Men när det kommer till styrkan, mina armar är som spagetti. Skulle inte ha en chans i ett slagsmål. Det måste vi ändra på. Hur blir man stark?

Jag har ju en mild faiblesse för falukorv. Om det är extrapris på denna korv från Dalarna på Konsum kan jag inte hålla penningpungen i styr utan rycker genast åt mig minst en, ibland tre. Det går ju så bra att frysa in. För det mesta brukar det bli korvstroganoff av härligheten. Det är den ultimata matlådematen och går på ett kick att laga. Men så idag fick jag nog. Jag ville inte ha korvstroganoff, och jag ville inte ha den nästan barnmatslika rätten stekt falukorv med makaroner. Så jag gjorde något vågat. På recept.nu skrev jag in åtta magiska bokstäver: f-a-l-u-k-o-r-v. Och vad fann jag där bland alla stroganoffer och grytor? Jo, en paj! Förstå min förtjusning. En ost- och korvpaj med falukorven i huvudrollen. En kulinarisk dröm. Idén blev verklighet så snart jag kom hem från jobbet, och om det inte vore för att Prinsen varken är förtjust i paj eller falukorv så hade nog korvpajen blivit ny nationalrätt i Örnberg. Succé helt enkelt.